Voluntarius - Ideella Strategier

Voluntarius Christer Leopold
Föreningskunskap
Blogg

Föreningar i medeltidens Europa

 

Medeltiden var en storhetstid för föreningar och föreningsliv. I takt med att städer etablerades runt om i Europa etablerades fler och fler föreningar. Vanliga typer av ideella föreningar under medeltiden var gillen och skrån. Det var också vanligt med stiftelser.

 

Gillet - en tidig germansk förening

 

I sin bok Guild & State skriver Antony Black att gillen spelade en viktig social roll för germanerna under perioden 400-900-talet, då de bosatte sig i norra och västra Europa. De gav sina medlemmar säkerhet som en slags ”artificiella familjer”. De kallades bl.a. gildonia och var först mest förekommande i områdena kring Rhens nedre lopp, bl.a. Frisien.

 

De “tidiga allmänna gillena” stod för ”brödraskap, vänskap och ömsesidig hjälp bland gillets medlemmar”. De höll också regelbundet dryckeslag och fester.

 

Ur dess utvecklades så småningom skråna (på engelska craft-guilds). Detta skedde i Italien, Rhenlandet och nederländerna runt år 1000. De sped sig sedan snabbt över Västeuropa. 

 

Eftersom gillena uppstod under en förkristen period var de ursprungligen hedniska organisationer. De blev sedan kristna vart efter.

 

Källa: Antony Black (2003), Guild & State. New Brunswick & London: Transaction Publishers.

 


Gillen och skrån i England

 

Precis som i norra Italien spelade föreningar en stor roll för framväxen av städer i medeltidens England.

 

Vid tiden för den normandiska invasionen för nästan 1000 år sedan var Englands städer, förutom London, knappt något annat än storväxta byar. Vart och ett av dem ägdes och kontrollerades av en markägare, alltså en feodalherre, som utkrävde skatter, tullar och avgifter av olika slag, för rätten att bo, handla och tillverka på orten. Denne kunde vara kungen, en godsherre eller ett kloster.

 

I takt med att handel och hantverk expanderade blev invånarna i städerna fler och rikare. För att expandera ytterligare ville de bli fria från feodala hinder och pålagor.

 

När kung Richard Lejonhjärta skulle delta i det tredje korståget behövde han mycket pengar. Ett sätt att skaffa sådana var att sälja stadsrättigheter. Stadens köpmän och hantverkare slog sig då ihop och köpte fri sin stad. På samma sätt gjorde de gentemot godsherrar och kloster. Ofta tvingades de betala årliga avgifter. För att kunna samla in och överlämna dessa pengar och för att kunna styra staden, bildade stadsborna en förening, ett Köpmannagille (Merchant Gild).

 

Den fria staden var en juridisk person, en kommun, som styrdes av köpmannagillet. Kommunen och köpmannagillet var två olika saker, men ofta så sammantvinnade att det var svårt att skilja dem åt.

 

Köpmannagillena omfattade alla som bedrev handel i staden. Så småningom började det vid sidan av dem också uppstå särskilda föreningar för olika slags handel eller hantverk, skrån (Crafts Gilds).

 

Ett skrå samlade alla mästarna inom ett visst yrke. Varje mästare hade en eller flera gesäller i verkstaden. Dessa arbetade åt honom för att lära sig yrket och för att så småningom, men litet tur och skicklighet, själv bli mästare.

 

En del mästare hade också lönearbetare. Mot slutet av 1200-talet ökade dessa i antal och de flesta dem blev aldrig något annat än lönearbetare eftersom det blev svårare och svårare att komma med i skråna. Det ledde till att dessa bildade egna "arbetargillen" (Yeomen Gilds).

 

Arbetargillena var illa sedda av myndigheter och mästare och tvingades ofta arbeta i hemlighet. Därför nämns de sällan i källorna andra än protokollen från domstolar. De var en slags föregångare till fackföreningarna.

 

Källa: A.L. Morton (1968),  A People´s History of England. London: Lawrence & Wishart. Sid 81-82 och 90.

 


 

Skrån i Paris

 

Skråsymbol blev Paris vapensköld

Sedan romarna grundat Paris gjorde de staden till huvudort för sjöfararnas skrå (nautate Parisiaci). ”Symbolen för nautate var ett skepp, troligtvis föregångaren till det skepp med inskriptionen Fluctuat nec mergitur som senare, på 1100-talet, kom att ingå i Paris vapensköld.”

 

Skrån på 1200-talet

Paris befolkning ökade från 200 000 år 1200 till 300 000 år 1300. Skattelängden från 1292 redovisade ett Paris med 352 gator, tio torg och mer än 15 000 skattebetalare.

 

”Handel, köpenskap och utbildning av hantverkare och skrivare reglerades genom skråväsendet.” Skråna hade också inflytande på stadens politik. Av dokumenten att döma fanns det skrån före år 1100.

 

År 1261 utnämnde Ludvig IX Etienne Boileau, ledaren för flodskrået, att överse alla skrån i Paris. Han katalogiserade 120 skrån med 5 000 medlemmar.

 

”Skråväsendet omfattade all sorters företag, från knivtillverkning till produktion av brokader och gobelänger. Till och med tjuvar, mördare, tiggare och vagabonder bildade skrån. Vartefter affärsgrenarna utvecklades tillkom underavdelningar. Det förklarar varför det antal skrån som Boileau beskrev hade fördubblats ett halvt århundrade senare.”

 

Skrån på 1600-talet

År 1650 fanns omkring 70 000 skråmedlemmar i Paris. Av dem var 20 000 mästare och resten lärlingar eller gesäller.

 

Skrån förbjuds

Drygt 100 år senare, under franska revolutionen, förbjöds skråna tillsammans med alla andra föreningar. På den tiden var föreningsfriheten inte en del av de mänskliga rättigheterna.

 

Källa: Robert Cole (2003), Historisk guide till Paris. Lund: Historiska Media.

 


Föreningar i gamla bondesamhällen

 

Den som studerar hur bönder organiserat sig i forna tider kan inte undgå att stöta på föreningar.  I Bönder – En socialantropologisk översikt över bondesamhällets utveckling påpekar Eric R. Wolf att ”sällskap” (hans ord för förening) förekommer i ”alla sorters bondesamhällen”. Han ger två exempel:  

 

”Sålunda finner vi sällskap för ömsesidig hjälp, för att begrava föräldrar, för att framställa socker, för att bevattna och för att vakta i kinesiska byar, samt för ömsesidig hjälp och krediter i medeltidens Europa.” (sid 120)

 

Då han jämför olika sätt att organisera sig som stått till buds för bönderna i olika länder och tider, konstaterar han att ”ett sällskaps organisationsstruktur är effektiv”. Det har ett ”metodiskt beslutsfattande”, en ”klart bestämd grundval för sin makt, som anges i ett redovisat medlemsantal och fonder … genom att regelbundna avgifter erläggs.” (sid 121)

 

Källa: Eric R. Wolf (1971), Bönder – En socialantropologisk översikt över bondesamhällets utveckling. Stockholm: Wahlström & Widstrand.


 

Lukasgillet – konstnärernas eget skrå

 

Lukasgillena var konstnärernas egna skrån i gamla tider. De fungerade i princip som alla andra skrån, d.v.s. de reglerade vilka som fick utöva yrket i staden, lärde upp nya konstnärer genom ett lärlingssystem, utnämnde mästare o.s.v.  De hade också religiös och social funktion för sina medlemmar. Namnet syftar på evangelisten Lukas som enligt traditionen var målare. De första Lukasgillena uppstod i Italien under medeltiden. I början av 1500-talet fanns ett sådant i alla större städer i Europa. Under 1600-talet minskade deras betydelse.

 

Paris universitetet växte fram ur föreningar

 

I 1100-talets Paris började studenter samlas kring lärare. Ur detta uppstod sedan Paris universitet.

 

”Universitetet var på den tiden ett relativt löst begrepp som innebar att ett antal läromästare satte upp vissa regler som de sedan kunde påtvinga dem som hade fåt rätten att undervisa – med andra ord ett slags skrå. Efterhand som universitetet växte fram bildade läromästarna en beslutande styrelse med en kansler eller sekreterare som, efter läromästarnas godkännande, utfärdade undervisningstillstånd. Stadgan för universitetet eller skrået skrevs ner första gången år 1208 …”. Det reglerade lärarnas klädsel och uppförande och hur undervisningen skulle bedrivas.

 

På 1100-talet indelades studierna i fakulteter efter ämne. ”Teologi, medicin och kanonisk lag förblev knutna till Notre-Dames domkapitel.” Den filosofiska fakulteten däremot inrättades på vänstra Seine-stranden. ”Den var organiserad efter nationaliteter – fransk, normandisk, picardisk och engelsk …” Den filosofiska fakultetens stadga godkändes av kungen och av påven 1200 respektive 1210 och blev därmed officiellt Paris universitet.

 

Några särskilda universitetsbyggnader fanns inte. Varje läromästare hyrde ett rum för sin undervisning. Den första institutionen grundades 1171. Sorbonne grundades 1253. År 1400 hade antalet institutioner växt till fyrtio.

 

Källa: Robert Cole (2003), Historisk guide till Paris. Lund: Historiska Media.

 


Äldsta ideella organisationen i England

Den äldsta ännu aktiva ideella organisationen i England är the King´s School i Canterbury. Den grundades 597.

Källa: Charities Aid Foundation (CAF)


 

Återvänd till Ideella sektorns historia

 

 

 

Återvänd till startsidan      Kontakta oss!                        

    

 

Voluntarius - Ideella Strategier.  E-post: Klicka för mail till Voluntarius 

 

©2014 Voluntarius - Ideella Strategier. Alla rättigheter reserverade.