Voluntarius - Ideella Strategier

Föreningskunskap
Blogg

Folkrörelser

 

Sverige är ett folkrörelseland. Vår ideella sektor är starkt präglad av folkrörelsens demokratiska modell och ideal. På det sättet skiljer den sig från t.ex. USA:s och Englands. För oss svenskar är det självklart att ideella organisationer ska ha folkrörelsens struktur och demokratiska beslutsfattande. Men folkrörelsen är ingen svensk uppfinning och inget unikt svenskt, som många tror. Den lånade vi in utifrån på 1800-talet, främst från Tyskland. Folkrörelser i olika varianter finns i många länder. Läs också om ideella föreningar.

 

Folkrörelser i korthet

 

En folkrörelse är normalt ett landsomfattande förbund med lokalavdelningar, distrikt och förbundsledning. Det är uppbyggt av betalande medlemmar.

 

Folkrörelsen är alltså juridiskt sett en ideell förening.

 

Enskilda folkrörelser kan tillsammans med föreningar och t.o.m. bolag ingå i större grupperingar med likartade mål och gemensam ideologi. Typiska exempel är "arbetarrörelsen" och "nykterhetsrörelsen". Sådana rörelser är ibland organiserade i en topporganisation, t.ex. Riksidrottsförbundet, men kan lika gärna sakna juridisk form och kan då snarast liknas vid nätverk.

 

Folkrörelsemodellen, alltså hur man organiserar och driver en folkrörelse, kom till Sverige under mitten och slutet av 1800-talet. Det var framförallt organisationer i Tyskland och i viss mån England som gav inspirationen.

 

Folkrörelserna har betytt mycket för Sveriges politiska, kulturella, sociala och ekonomiska utveckling. De har också fostrat många framstående samhällsledare.

 


Hur uppstod folkrörelsemodellen?

 

Föreningar fungerade utmärkt lokalt

Ideella föreningar har funnits i alla tider. Men fram till 1800-talet var de mestadels små och lokala. Medlemmar, styrelse och verksamhet fanns på en och samma plats. Denna modell har alltid fungerat utmärkt.

 

Den uttänjda föreningens problem

Det fanns även förr föreningar som rekryterade medlemmar från mer än en ort, från en region eller t.o.m. från ett helt land, men de var inte särskilt framgångsrika. Problemet var att de med den lilla, lokala föreningens struktur försökte täcka ett betydligt större geografiskt område. Det fungerade för vissa frågor, men mestadels fungerade det inte alls. Organisationen blev helt enkelt för uttänjd. Medlemmar, som var utspridda på detta sätt, kunde inte samverka. Dessutom var gapet mellan dem och styrelsen för stort. Det gjorde det svårt för föreningen att uppnå något. Men hur skulle man då organisera föreningen om man ville vara både nationell och kapabel att sätta och nå mål?

 

Två slags förbund

Den uttänjda föreningens problem löstes under 1800-talet av en ny typ av ideell förening: Förbundet som baseras på enskilda medlemmar, d.v.s. folkrörelser.

 

Det finns två typer av förbund: De vars medlemmar är juridiska personer (föreningar, företag etc.) och de med enskilda medlemmar. Den första typen består av ett antal fristående organisationer som slutit sig samman till en topporganisation. Ett typiskt exempel är LO. Den andra typen är en huvudförening som är uppdelad på underföreningar i vilka förbundets medlemmar kan vara aktiva. Ett typiskt exempel är Handelsanställdas Förbund, en av LO:s medlemsförbund.

 

Folkrörelsemodellen

Huruvida förbund baserade på fristående föreningar var en nyhet eller inte i början på 1800-talet, vet jag inte. Men förbund baserade på enskilda medlemmar tycks ha varit det.

 

I den nya modellen organiseras medlemmarna i lokalavdelningar där de bor eller arbetar. Lokalavdelningarna är sedan nationellt samordnade genom ett demokratiskt system av distrikt och en förbundsledning. Resultatet blir en över hela landet samordnad lokal verksamhet för att nå gemensamma mål. Den här typen av organisation är demokratisk, välorganiserad och stark, uthållig och handlingskraftig.

 

Det som gjorde den nya modellen möjlig var två innovationer tillämpade på ideella föreningar: 1) Den representativa demokratin (medlemsinflytande via valda ombud) och 2) förbundsstrukturen (en pyramidliknande hierarki av demokratiskt valda organ staplade på varandra).

 

När skapades folkrörelsemodellen?

När skapades denna nya förbundsmodell? Förmodligen under första halvan av 1800-talet, och då kanske snarare mot mitten än i början. Så verkar det i alla fall av de exempel som då och då skymtar fram i litteraturen. Men några entydiga bevis för att det inte var tidigare har jag inte sett.

 

Var uppstod folkrörelsemodellen?

Var uppstod den nya förbundsmodellen? Även detta är oklart. Fast så mycket är säkert, i Sverige var det inte.

 

Tidiga svenska folkrörelsegrundare tog efter och lärde av både England och Tyskland och i viss mån av USA. Därvid hade Tyskland störst påverkan. Var det därför att modellen ursprungligen kom därifrån? Eller var de tyska organisationerna en bättre förebild? Jag vet inte. Kanske var det helt enkelt en följd av att under 1800-talet och fram till mitten på 1900-talet så påverkades Sverige kulturellt och på annat sätt främst av Tyskland. Många av våra viktigaste föreningsord har en direkt motsvarighet (förlaga?) i tyskan. Tänk t.ex. på ord som förening, förbund och ideell. Är det en slump?

 

Uppstod modellen i Tyskland och England samtidigt och med ömsesidig påverkan? Eller uppstod den först i Tyskland och spreds till England, eller vise versa? Eller var det så att båda dessa länder lärde av ett gemensamt tredje land? Vilket skulle det i så fall vara? Jag har inte funnit någon litteratur som skapar klarhet i detta förlopp.

 

Var det inom frikyrkorörelsen eller arbetarrörelsen modellen uppstod? Eller var det inom ett helt annat område? Inte heller det är utrett vad jag kunnat se. Kanske var det en parallell utveckling som ömsesidigt stödde varandra.

 

Spridning av ideella modeller

Ideella modeller sprids inom länder och mellan länder genom idésmitta. Det är mycket vanligt och mycket effektivt. Ibland är det ett syfte som smittar av sig, ibland en metod, och i andra fall en organisationsform. Ofta kommer de tillsammans som ett paket: En metod för ett speciellt syfte i en given organisationsform. Exempel på import till Sverige av sådana hela eller halva paket var frikyrkorna, nykterhetsorganisationerna och fackföreningarna.

 

Idéspridning mellan länder kan ibland vara en ganska renodlad process. Någon kommer i personlig kontakt med en viss företeelse utomlands, säg en fackförening för typografer, och startar en likadan vid hemkomsten. Den typen av direktlån underlättas om ursprungsland och mottagarland något så när liknar varandra. Annars finns det risk att modellen förändras vid importen, kanske för att anpassas till andra förhållanden, kanske p.g.a. okunnighet eller missförstånd.

 

Idéspridningen kan också vara mer komplex. En viktig beståndsdel hämtas från ett håll, en annan från ett annat håll och en tredje från ett tredje. Säg t.ex. att en del redan fanns i Sverige, en togs från Tyskland och en togs från England. Sådana mer komplexa processer har knappast dokumenterats och kan nog inte rekonstrueras.

 

Skapandet av den svenska folkrörelsemodellen

När de första svenska folkrörelserna etablerades vid mitten och mot slutet av 1800-talet var det genom flera sammanflätade processer. Frikyrkorna och nykterhetsrörelsen lärde framförallt från England och USA och tycks alltså ha sina rötter i anglosaxiska modeller. Den tidiga arbetarrörelsen hämtade sin inspiration och sina modeller främst från Tyskland.

 

Hur enskilda organisationer stiftades och byggdes upp och var de tog sin ämnesmässiga inspiration från finns ofta beskriven. Men dessa beskriv-ningar går sällan in på och beskriver de använda organisationsmodellerna och deras källor. Det är som om organisationsmodellen – det verkligt revolutionerande i sammanhanget – tas för givet. 

 

Den intressanta processen att till Sverige låna in och etablera folkrörelse-modellen som sådan är vad jag vet inte beskriven. För mig verkar det troligt att grundmodellen kom från Tyskland.

 

Christer Leopold

 


 

Folkrörelsekrisen

 

Det sägs ofta i media och även i forskningsrapporter över åren att folkrörelserna är i kris. Att folk inte längre vill vara medlemmar eller ideellt aktiva. Istället föredrar de modernare former av engagemang såsom nätverk och medlemsfritt frivilligarbete.

 

Det är delvis sant. Många folkrörelser har gått tillbaka. Men det beror inte på att folkrörelsemodellen är föråldrad, utan på andra orsaker, t.ex. urbaniseringen. I storstaden är den föreningsverksamhet inte särskilt framgångsrik; där föredrar många att vara frivilliga istället.  Ett ökat antal anställda i de stora organisationerna har också bidragit till ett minskat ideellt engagemang.

 

Som ordförande för Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva varnade Åke Edin för negativa effekter av felaktigt använda anställda: 

 

”Allt för många föreningar liknar idag mer ombudsmanna-byråkratier som drivs av ambitionen att maximera statliga och kommunala bidrag.”

”Är folkrörelsernas tid förbi? Jag tror inte det, om de växer ur ett äkta behov, bärs upp av aktiva medlemmar och ser upp med riskerna att bli för beroende av heltidsengagerade. Dessa behövs självfallet också men främst för att ge stöd, inte för att ta över medlemmarnas uppgifter.”

 

 


Folkrörelser – ett välkänt men omstritt begrepp

 

Ordet folkrörelse är välkänt begrepp. Det används dagligdags. Men det finns ingen erkänd och oomstridd definition. Det används om allt möjligt och i alla möjliga sammanhang, inte minst inom massmedia. Även inom forskningen och bland folkrörelserna själva finns olika uppfattningar.

 

För de allra flesta är folkrörelser något positivt och politiskt neutralt. Men det finns dem för som ser folkrörelsen som enbart negativ och som något vänsterpolitiskt. För de flesta betecknar folkrörelse något nu aktuellt, för andra är det ett historiskt fenomen från arbetarrörelsens och frikyrkornas barndom för hundra år sedan.

 

För mig och många med mig är en folkrörelse en organisation, men det finns de som inte håller med. Wikipedia t.ex. skriver: ”Att se en folkrörelse som en organisation är en vanlig missuppfattning. Folkrörelser består vanligen av flera olika organisationer och konstellationer av organisationer som helt eller delvis arbetar för samma sak.” (Källa.)

 

Den här förvirringen är inget nytt. Redan 1961 skrev Sten Carlsson:

 

"Ordet folkrörelse användes ofta men definieras sällan och missbrukas ständigt. Snart sagt varje organiserad anhopning av människor smyckas med detta epitetet, som blivit ett av det demokratiska tidevarvet honnörsord. Många krav måste emellertid ställas på en verklig folkrörelse. Den ska stå på frivillighetens grund, ha en stor anslutning, arbeta på lång sikt och äga ett ideellt ferment. Skall sammansättningsledet -rörelse ha någon mening, måste det också finnas ett dynamiskt inslag: en folkrörelse sätter bokstavligen människor i rörelse, andligt och fysiskt, samt ingriper på ett väckande sätt i deras samhällssyn och livsföring." (Svensk Historia II, s 497).


Folkrörelsernas genombrott

 

I sin bok Folkrörelser, folkstyre, folkhem (Sober Förlag 1993) skriver riksdagsmannen och folkrörelseforskaren Hilding Johansson kort om folkrörelsernas historia. Han talar om tre stora genombrott:

 

Första genombrottet

Första genombrottet kom vid mitten av 1800-talet. Då kom de första rörelserna till Sverige. De första nykterhetsföreningarna bildades på 1830-talet. De växte sig stora, men försvann sedan. Baptisterna var den första frikyrkan. Det första babtistdopet förrättades 1848. Vid samma tid och i samma anda kom kooperationen till Sverige. Det första varuanskaffningsbolaget bildades i Örsundsbro 1850.

 

Andra genombrottet

Andra genombrottet kom i slutet på 1800-talet. Svenska Missionsförbundet bildades 1878. IOGT bildades 1879 och "i början av 1880-talet bröt den nya nykterhetsrörelsen igenom, det snabbaste genombrott som någon rörelse haft i Sverige". Både de fackliga och de politiska delarna av arbetarrörelsen kom på 1880-talet. I början på 1900-talet hade folkbildningsrörelsen och idrottsrörelsen sina genombrott.

 

Tredje genombrottet

Före det tredje genombrottet hade frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen dominerat, men nu är det intresseorganisationer och idrottsrörelse som växer sig stora. LO hade en halv miljon medlemmar 1928 och nästan dubbelt vid 30-talets slut. Nu fick också tjänstemännen och bönderna sina rörelser och partierna, som funnits ett tag, växte nu till folkrörelser.


Statistik över folkrörelsernas utveckling: Medlemstalet

 

Siffrorna i tabellen nedan visar antalet medlemmar i några olika rörelser och organisationer. Med rörelser, t.ex. nykterhetsrörelsen, menas här närbesläktade organisationer.

 

(i tusental)

Rörelse /

org.

1830

/40 (d)

1900

(a)

1930

(b)

1960

(b)

1988

(b)

Nykterhets-     100     230

    210

     300

     345

Frikyrko-

 

    150

    265

     280

     301

Miljö (c)        

     200

LO

 

 

     44

    550

  1,500

  2,277

TCO

     

     400

  1,260

Riksidrotts-

förbundet

   

    185

  1,270

 

 

Statistiken hämtad från Johansson, Hilding (1993), Folkrörelser, folkstyre, folkhem. Stockholm: Sober Förlag: (a) = sid  55, (b) = sid 56, (c) = sid 58, (d) = sid 22.

 


Uppfanns folkrörelsen i USA?

När kom folkrörelsemodellen till och var? Vilken var den första organisationen som organiserade sig som folkrörelse? Vad inspirerade den till detta? Detta är intressanta frågor som, vad jag vet, ännu inte har något svar. Enligt en bok av Theda Skocpol skedde det i USA. Kan det stämma?

Med folkrörelse menas en ideell förening där enskilda medlemmar organiserat sig hierarkiskt med lokalavdelningar, distrikt och förbundsledning till ett landsomfattande förbund. Modellen förutsätter direkt demokrati lokalt och representativ demokrati på regional och nationell nivå.

I svensk forskning förknippas organisationstypen starkt med frikyrko-, nykterhets och arbetarrörelsen och deras framväxt på 1800-talet. Men organisationsformen är generell. Den kan användas för att organisera människor kring alla möjliga syften och ideologier.

Enligt Hilding Johansson (Sober Förlag 1993) fick i Sverige folkrörelserna sitt första genombrott vid mitten av 1800-talet. De nykterhetsföreningar som bildats på 1830-talet hade visserligen växte sig stora, men snabbt försvunnit. Av detta kan man kanske dra slutsatsen att för Sveriges del introducerades en fungerande folkrörelsemodell efter 1830, men före 1850.

Sverige hämtade folkrörelsemodellen från utlandet. Frikyrkorna och nykterhetsrörelsen inspirerades framförallt från England och USA, arbetarrörelsen främst från Tyskland.

voluntarius.com har jag ett avsnitt om varför folkrörelsemodellen uppstod och hur den för stora organisationer löste det problem som fanns med den tidigare föreningsmodellen.  I samband med det skrev jag:

”Uppstod modellen i Tyskland och England samtidigt och med ömsesidig påverkan? Eller uppstod den först i Tyskland och spreds till England, eller vice versa? Eller var det så att båda dessa länder lärde av ett gemensamt tredje land? Vilket skulle det i så fall vara? Jag har inte funnit någon litteratur som skapar klarhet i detta förlopp.”

Tack vare Tobias Hardings understreckare i SvD  Är du kund i någon folkrörelse?  (se också hans blogg) blev jag medveten om den amerikanska statsvetarprofessorn, University of Oklahoma Press2003. Det är en intressant bok ur många synvinklar. Bl.a. kastar den en smula ljus över den fråga jag ställde ovan.

Skocpol och hennes kollegor har identifierat 58 medlemsorganisationer i USA som någon gång från 1790 till idag samlat minst en procent av landets hela befolkning (respektive av männen eller kvinnorna). De flesta av dessa har eller hade folkrörelseform.

Ordet folkrörelse har ingen direkt motsvarighet på engelska. Skocpol kallar dem ”voluntary federations”. Hennes definition motsvarar ganska väl den jag gav ovan, frånsett att Skocpol anser att folkrörelser dessutom ska vara klassöverskridande, något som jag inte anser nödvändigt för modellen. En annan skillnad är att hon även räknar in organisationer som egentligen inte har några medlemmar, men som valt att kalla t.ex. bidragsgivare för medlemmar. Det gör inte jag.

Enligt Skocpol uppstod folkrörelsemodellen i USA. Hon anser att organisationsmodellen var ett efterliknande av och en hyllning till den amerikanska konstitutionen. Men några bevis för dessa två teser ger hon inte. Hon förutsätter helt enkelt att USA var unikt på det ideella området och har inte undersökt om liknande organisationer möjligen redan fanns i Europa. Inte heller förklarar hon på vilket sätt folkrörelsemodellen skulle likna den amerikanska konstitutionen. Själv har jag svårt att se några större likheter.

Skocpol har listat de 58 organisationerna i kronologisk ordning efter vilket år de grundades i USA. Först kommer (Frimurarna). Den grundades redan 1733. Från 1810 till idag har den samlat minst en procent av den manliga befolkningen. Men då de aldrig organiserat sig som en folkrörelse kan vi lämna dem därhän.

Då är nummer två på listan intressantare:. Denna organisation etablerades i USA 1819 som en utlöpare till brittiska Odd Fellow.

Enligt Skocpol var Odd Fellow den första organisationen i USA som byggde upp ett landsomfattande förbund i tre nivåer baserat på representativ demokrati, alltså en folkrörelse. Huruvida denna modell fanns med redan från början eller om den introducerades först senare säger hon inget bestämt om. Hon antyder dock en modellutveckling från grundandet fram till 1842. Klart är att organisationen redan från starten försökte etablera sig i flera stater, men att antalet lokalavdelningar och medlemmar började skjuta i höjden först på 1840-talet. Utifrån vad Skocpol berättar skulle man därför kunna anta att det var först då som organisationen blev en fungerande folkrörelse.

I Odd Fellows egen historiebeskrivning får vi mer fakta: Independent Order of Odd Fellows har sina rötter i, som grundades i Baltimore av fem brittiska Odd Fellow-medlemmar. 1820 godkändes den av Odd Fellow i England och fick rätt att starta nya loger. Dettat ledde 1821 till grundndandet av en storloge i Baltimore för Maryland USA. 1824 delades denna i en regional ledning för staten Maryland och en nationell ledning för hela USA. Därmed hade organisationen tre nivåer. Den var dock ända fram till 1834 (1842 enligt Wikipedia) underställd brittiska Odd Fellow. Det var först på 1840-talet som organisationen expanderade på allvar.

Den tredje organisationen på listan är som verkade mellan 1826 och 1865. Denna folkrörelse samlade en procent av befolkningen redan på 1830-talet. Den hade alltså en senare start än Odd Fellow, men en snabbare utveckling. Det tyder på att dess ledning hade ett bättre grepp om hur driva organisationen som folkrörelse. Var denna nykterhetsorganisation möjligen den första organisationen i USA som startades, byggdes upp och drevs som folkrörelse? Om så, varifrån hämtade den sin inspiration?

Om Odd Fellow verkligen var den första folkrörelsen i USA, som Skocpol menar, så motsäger det tesen att folkrörelsemodellen uppfanns i USA. Odd Fellow var ju en filial till en engelsk organisation. Det är ju inte särskilt troligt att en huvudorganisation låter en utländsk filial utvecklas på ett helt annat sätt en den själv. Det skulle tyda på att modellen hämtades från England. Kan det stämma?

Mot slutet av 1700-talet fanns ett stort antal Odd Fellow-loger i England. De var alla självständiga från varandra. 1803 startades i London ”Englands storloge” med syfte att samordna dem. 1809 förklarade sig i Manchester självständig. 1814 gick sex Odd Fellow-loger i trakten samman och bildade. Detta var moderorganisationen till den som spred sig i USA.

Att folkrörelsemodellen var på gång i England innan den framträdde i USA verkar av detta klart, men när och var togs språnget från bara försök med nationell samordning till verklig framgång? Det ger Skocpols bok inget svar på. Det kan ha varit i England eller något annat land. I USA verkar det dock ha funnits en fungerande folkrörelsemodell ca 1830. Mindre än tjugo år senare hade vi den också i Sverige.

Christer Leopold, augusti 2010

Först publicerad på bloggen Ideella Sektorn.


 


Det viktiga med en folkrörelse är lokalavdelningarna, inte huvudkontoret. Det är lokalt som idén förverkligas.


Folkrörelser = förbund XXL

 

För mig är folkrörelse kort och gott en benämning på en ideell förening i förbundsform som vuxit sig så stor att dess distrikt och lokalavdelningar täcker hela landet. Det är ett förbund XXL helt enkelt. Folkrörelsen är varken ett vänster- eller högerprojekt utan en form öppen för alla.

Det finns sådant som varken familj, stat eller näringsliv kan åstadkomma. För att lösa sådana arbetsuppgifter kan det effektivaste sättet vara att bilda och driva en förening. Så har det varit i alla tider, så är det idag, och så kommer det att förbli framöver. Om en sådan förening möter upp mot ett tillräckligt angeläget och spritt behov och leds och organiseras på att tillräckligt kompetent sätt, då kan den växa till ett förbund och vidare till en folkrörelse.

För många människor är det inte så enkelt. För dem är begreppet folkrörelse också laddat med ideologi. De har kriterier som av ideologiska skäl måste läggas till för att något ska räknas som en riktig folkrörelse.

Problemet med ideologier är att de förvrider verklighetsuppfattningen. Det blir lätt så att det inte är folkrörelsen, utan en skenbild, som används som standardmått.

Henrik Berggren kritiserar i TCO-Tidningen en sådan ideologi (de som tror att de folkrörelseaktiva förr var "ett stadigt och ansvarsfullt folkslag berett till osjälviska uppoffringar för kollektivet och högre samhälleliga ideal"). Samtidigt förordar han sin egen ideologiska variant ("De klassiska svenska folkrörelserna var självhjälpsföreningar som gav medlemmarna nödvändiga verktyg för att överleva som individer i den tidens klassamhälle.").

Visst är det viktigt att inse allt ideellt arbete, även det mest oegennyttiga, har inslag av egennytta, men man måste också förstå att ingen förening någonsin förmår att bygga sig landsomfattande enbart på medlemmarnas egennytta, den måste också ha ett högre mål att samlas kring. Dessutom behöver den centrala och regionala ledare som förmår att inspirera och vägleda en kader av lokala ledare att utföra ett ansvarsfullt och uppoffrande arbete.

En folkrörelses mål och verksamhet kan vara av självhjälpstyp, d.v.s. att medlemmarna bidrar till varandras nytta. Två framträdande exempel på detta idag är idrotts- och fackföreningsrörelsen. Men det som vanligtvis förknippas med de traditionella (läs: bildade sista hälften av 1800-talet) svenska (läs: inspirerade från England och Tyskland) folkrörelserna är att de var kampanjdrivande, de spred sin ideologi, de ville förändra samhället.

Var tid har sina problem och sina lösningar, men vad gäller folkrörelsebyggandet är det grundläggande i arbetet mer eller mindre detsamma över tid. Människornas vilja till engagemang är också mer eller mindre konstant fast ökande med högre utbildning. Men för att materialiseras måste det utlösas, organiseras och ledas. För det krävs ledare och effektiva metoder.

 

(Tidigare publicerad på Voluntarius blogg Ideella Sektorn 070410)

 


Valberedningen

Valberedningen har en nyckelroll i folkrörelsens och lokalavdelningarnas ledarförsörjning. Läs mer.

 


Vad är en folkrörelse?

 

Vad är en folkrörelse och vad är det inte? Om detta råder stor förvirring. Här några aktuella exempel:

 

Sociala rörelser
Forskare använder ibland begreppet "sociala rörelser" som synonym till "folkrörelser". Men det är ett akademiskt begrepp utan mening och innehåll för de flesta. Jag känner inte till någon inom den ideella sektorn i Sverige som talar om sin organisation som en social rörelse.

 

NGO
Utomlands och inom biståndsarbete talar man om NGO (Non-Governmental Organization). Allt fler i Sverige (se t.ex. riksdagsmotioner, tidningsartiklar m.m.) tror att detta begrepp motsvarar folkrörelser eller i vart fall ideella föreningar. Men så är det inte. Begreppet är visserligen ytterst brett och kan omfatta det mesta, men oftast syftar det faktiskt på organisationer som liknar dem vi i Sverige kallar stiftelser. De saknar nämligen de tre viktigaste kännetecknen för en folkrörelse: Medlemmar, lokalavdelningar och demokrati.

 

Några definitioner på "folkrörelse"

 

Prismas Lilla Uppslagsbok 1977: "Beteckning för riksomfattande organisation med stor social geografisk spridning, ett på ideologisk gemenskap grundat program med självständig ställning gentemot stat och myndigheter, frivillig medlemsanslutning och med i tiden varaktig verksamhet, t.ex. arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen."

 

Kommentar: I denna definition finns en logisk kullerbytta. Först talar man om en organisation, sedan talar man om arbetarrörelsen som är ett kollektivt begrepp för ett antal ideologiskt närbesläktade organisationer.

 

 

Bonniers trebandslexikon 1970: "Benämning på vissa omfattande gruppbildningar i samhället, med demokratisk organisation och (vanligen) folklig rekrytering. Hit räknas arbetarrörelsen (den fackliga och den politiska), frikyrko- och nykterhetsrörelsen, konsumentkooperationen m.fl."

 

Kommentar: I denna definition finns samma logiska kullerbytta fast inte lika framträdande. Om demokratisk organisation är en viktig beståndsdel av begreppet, då måste vi tala om enskilda organisationer, inte om t.ex. arbetarrörelsen, som inte är en organisation, utan ett samlingsnamn på en rad besläktade organisationer.

 

 

Nationalencyklopedin 1995: "Folkrörelser, en i Sverige sedan sekelskiftet 1900 vanlig benämning på massorganisationer i vilka från början det oppositionella draget i förhållandet till stats- och samhällsinstitutioner var helt centralt"

 

Kommentar: I denna definition betonas att det handlar om enskilda organisationer.

 


 

Återvänd till Kunskapsbanken

 

 

 

 

 

Återvänd till startsidan                          

    

 

Voluntarius - Ideella Strategier.  E-post: Klicka för mail till Voluntarius om annat än föreningsfrågor  

 

©2017 Voluntarius - Ideella Strategier. Alla rättigheter reserverade.