Voluntarius - Ideella Strategier

Föreningskunskap
Blogg

Frivilligcentraler

 

Frivilligcentraler i föreningsform finns på många platser i landet. De organiserar frivilliga för att göra olika främst sociala insatser i närsamhället. I vissa kommuner nöjer man sig inte med att stödja sådana föreningar, utan vill organisera egna frivilliga. Det sker under olika benämningar, men oftast i grunden inspirerat av Frivilligcentralerna.
Idén med frivilligcentraler kom till Sverige från Norge i början på 1990-talet. I Norge hade man bara några år tidigare hämtat idén från England. Men ursprunget var emellertid inte engelskt, som många trodde, utan amerikanskt. Men i USA såg frivilligcentralerna något annorlunda ut. För att illustrera den ursprungliga tanken med Frivilligcentraler publicerar vi nedan ett utdrag ur en reserapport från 1992.

 

 

Hur frivilligcentralerna spred sig till Sverige

Idén med frivilligcentraler introducerades i Sverige från Norge i början på 1990-talet. I Sverige var de oftast kommunala initiativ. I Norge hade man bara några år tidigare hämtat idén från England. De norska frivilligcentralerna var ett regeringsinitativ. Staten stod för kostnaderna för att etablera och driva dem. Men kunskapen om hur man skulle göra var låg. De instruktionsböcker och annat som publicerades var till stor del direkta avskrifter av engelskt material.

 

Ursprunget var emellertid inte engelskt, som många trodde, utan amerikanskt. Men i USA såg frivilligcentralerna något annorlunda ut. Där var de stiftelselser och en slags arbetsförmedlingar för frivilliga. I Sverige blev de föreningar som själva organiserade de frivilliga att göra olika uppdrag. I USA gav frivilligcentralen alltså service till de ideella organisationerna och till dem som ville blir frivilliga, i Norge och Sverige blev den istället en slags konkurrent till de redan existerande organisationerna.

 

Idén med frivilligcentraler ("Volunteer Centers"; andra benämningar förkommer också) kommer från USA. Den första bildades i Minneapolis i Minnesota år 1919. Sedan ökade antalet stadigt: Från 28 stycken i slutet på 30-talet (efter depressionen) till 380 stycken 1986. 2005 hade antalet minskat något till 365.

 

1951 bildade frivilligcentralerna sin första egna paraplyorganisation. Det gav rörelsen styrka.  Infrastrukturen utvecklades ytterligare när frivilligorganisatörerna fick sin första yrkesförening 1960. Under årens lopp har både frivilligcentralerna, verksamheterna och stödsystemen genomgått stora förändringar. 1990 bildades Points of Light Foundation, som numera främjar frivilligcentralernas utveckling i USA, men också internationellt. Gradvis började frivilligcentralerna använda datasystem i sitt förmedlingsarbete. Ett stort framsteg var införandet år 2000 av ett landstäckande, internetbaserat system för frivilligförmedling, numera på www.1-800-Volunteer.org.

Som så många andra ideella initiativ har Frivilligcentralerna spritt sig till andra länder. I mitten på 1980-talet fanns det 290 stycken i Storbritannien, 200 i Holland, 80 i Kanada och 35 i Frankrike och enstaka i Hongkong, Japan och Australien. Dessa arbetar på i princip samma sätt som de i USA: De hjälper å ena sidan dem som vill bli frivilliga att finna en lämplig frivilligorganisation och å den andra, organisationerna att finna lämpliga frivilliga. Dessutom propagerar de för nyttan med frivilligarbete, bedriver värvningskampanjer och lär ut hur man organiserar frivilliga.

Till Norden kom frivilligcentralerna sent. De introducerades i Norge som ett regeringsinitiativ i början på 1990-talet och spred sig sedan ganska snart till Sverige. I Norge fick de dock redan i regeringskansliet en helt annan inriktning än ursprungsmodellen. Istället för att förmedla potentiella frivilliga till andra organisationer, rekryterade frivilligcentralen dem till sina egna frivilligprogram. Varför det blev så vet jag inte. Det var emellertid denna variant som spred sig till Sverige. I Sverige finns det dock numera åtminstone en verksamhet som arbetar helt i samma tradition som de amerikanska frivilligcentralerna, nämligen Volontärbyrån, www.volontarbyran.org.


En amerikansk frivilligcentral 1992

I september 1992 gjorde Christer Leopold en studieresa till USA för att bl.a. titta på hur frivilligarbetet var organiserat i Amerikanska Röda Korset och i andra organisationer. En av de organistioner han besökte i staden Charlotte, North Carolina, var ett Frivilligcenter, föregångare till de svenska Frivilligcentralerna. Han intervjuade Lisa Marinez, centrets chef.

Frivilligcentret (The Volunteer Center) som ingår i United Way of Central Carolinas, Inc., är en slags arbetsförmedling för frivilliga. Det finns 400 sådana i USA. En del av dessa är egna organisationer eller tillhor någon annan organisation som tex. Röda korset eller handelskammaren, men de flesta har United Way som huvudman.

Frivilligcentrer började på 1970-talet (men har rötter från 30-talet då det fanns s.k. Frivilligbyråer). United Way däremot är 100 gammal.

Hittar frivilliga åt organisationerna

Frivilligcentret i Charlotte ger service åt tre län och har samarbetsavtal med 165 organisationer.

– Vår uppgift är att hitta frivilliga åt organisationerna, sa Lisa Martinez. Deras behov matas in i vår dator. Den som vill bli frivillig fyller i ett formulär och anger där sina kunskaper och önskemål. I datorn kan vi sedan lätt matcha den sökande med en lämplig uppdragsgivare. Den frivillige kontaktar själv sin tilltänkta uppdragsgivare och gör upp om frivilliginsatsen.

– Om det inte fungerar kan den frivillige få förslag på en annan organisation.

Under årets åtta första månader har ca 750 individer hört av sig för att bli frivilliga. Det rör sig om alla åldrar, men medelåldern är 34 år. Det ar något fler kvinnor an män.

– De flesta vill arbeta kvällar eller helger. Det finns inte så många hemmafruar längre.

Det finns också organisationer, t.ex. olika kyrkliga församlingar, som hör av sig och erbjuder hela grupper av frivilliga. Det har rört sig om ca 1.000 personer t.o.m. augusti.

Frivilliga på företag

– Vi samverkar också med företag. Vi har något vi kallar efterskänkt tid  ("release time"). En arbetsgivare kan t.ex. säga: Om våra anställda ger två timmar var av sin fritid, så bjuder vi på lika många av deras arbetstimmar. Det finns också andra modeller. En del företag stöder tex. utbildningen i samhället genom att adoptera en skola. De ger pengar och av anställdas arbetstid. Det är också till fördel för företagen.

Inom centret finns Rådet för frivilliga på företag ("Corporate Volunteer Council") som hjälper företagen att starta frivilligprogram for sina anställda ("employer volunteer program"). Rådet förklarar fördelarna för intresserade företag och lär ut hur man sätter igång och driver sådana program.

Intresserar ungdomar att bli frivilliga

Centret försöker intressera ungdomar att bli frivilliga. Men många organisationer har inte resurser att ta emot unga frivilliga. Transporter till och från en frivilliginsats är ett problem.

Barn 13-14 år hjälper patienter på sjukhus under sommarlovet. Det ger dem en viss insikt i hur det är att arbeta på sjukhus. Detta organiseras av sjukhusen.

Det finns Rotary-liknande "serviceklubbar" i skolorna. Ibland kommer de och ber om arbetsuppgifter.

Rekrytering av frivilliga

– Det är de frivilliga som inte vet vad de vill göra, som kontaktar oss.

En viktig informationskanal for Frivilligcentret är den lokala dagstidningen Charlotte Observer  som varje onsdag publicerar en artikel om frivillighet och en stående notis med om att Frivilligcentret behöver fler frivilliga. Liknande meddelanden går också ut i TV och radio.

Varje år sammanförs olika organisationers behov av frivilliga för julaktiviteter under november-december på en affisch som sänds ut till företag, kyrkor och organisationer. Det är som en stor platsannons. Listan publiceras också i tidningarna.

I april varje år hålls en landsomfattande vecka for att hylla frivillig­arbetet ("National volunteer week"). Då samarbetar alla for att berömma de frivilliga. Särskilda ansträngningar görs för att få massmedia att uppmärksamma detta.

– Normalt använder vi inte pengar för media. Vi ber dem publicera våra meddelanden gratis.

Frivilligcentrets uppgifter

Ett Frivilligcenter har följande arbetsuppgifter enligt ett faktablad:

1) Rekrytering, hänvisning och placering

"Frivilligcentret fungerar som en katalysator för att hjälpa intresserade personer att svara på samhälleliga behov genom en frivillig insats. Denna grundläggande funktion inkluderar rekrytering, hänvisning och placering av medborgare som är intresserade av att arbeta frivilligt åt sådana kommunala organ eller icke-vinstdrivande organisationer som efterfrågar frivilliga. Frivilligcentret anstränger sig i sin rekrytering av frivilliga att nå utvalda grupper i samhället t.ex. ungdomar, äldre, handikappade och etniska minoriteter".

2) Konsulttjänster och utbildning

"Frivilligcentret tillhandahåller eller främjar konsulttjänster och utbild­ning i effektiv management av frivilliga och frivilligprogram. Målgrup­pen är icke-vinstdrivande organisationers personal och styrelsemedlem­mar samt administratörer av frivilligprogram."

3) Opinionsbildning

"Frivilligcentret försöker skapa en bred förståelse i samhället för vad frivilligt arbete är och dess betydelse för samhället och för de frivilliga. Därvid används sedvanliga PR-, reklam- och informationsmetoder."

4) Ge de frivilliga ett erkännande

"Frivilligcentret ordnar aktiviteter för att ge de frivilliga sitt erkännande. Förutom lokala aktiviteter så deltar centret i nationella kampanjer tex. Nationella frivilligveckan ("National Volunteer Week") i april varje år (sedan 1974) för att berömma frivilliga insatser. Framstående frivilliga och frivilligprogram belönas av Guvernören och Presidenten."

(Ur Christer Leopold (1993): Information och stöd till frivilliga inom Amerikanska röda korset – En rapport från en studieresa till USA i september 1992. Stockholm: Svenska röda korset, sid. 29-31)

 


 

För att nå framgång måste en frivilligcentral organisera sig rätt

Inom frivilligt socialt arbete underskattas ofta organisationens betydelse. Man vill gärna gå direkt från idé till handling. Men människor som vill uträtta något långsiktigt tillsammans måste organisera sig.

Organisationen är naturligtvis inte allt. Den är grunden. Med den på plats kan man ägna sig åt det övriga. Rätt organisationsform ger möjligheter, fel skapar hinder och svårigheter!

En organisation är en juridisk person. Den kan bedriva verksamhet, träffa avtal, öppna bankkonto, ha pengar, söka bidrag, ha anställda o.s.v. Ett nätverk, projekt eller samarbetskommitté kan inget av detta.

Det finns lagar, praxis och etablerade metoder som styr hur man bildar och driver olika slags organisationer. Varje typ måste drivas på sitt sätt.

En-idealisk-frivilligcentral.png

Bilden: Från Christer Leopolds föredrag på Frivilligcentralernas Rikskonferens 2009 i Uddevalla: "Organisationsstrukturens betydelse för frivilligcentralens framgång".

En frivilligcentral bör helst vara sin egen organisation. Med tanke på dess uppgift är det då bäst att den är en ideell förening baserad på organisationsmedlemmar. Dessa kan vara föreningar, samfund, kommunen och företag. De betalar en medlemsavgift stor nog att utgöra den ekonomiska basen för frivilligcentralen, dessutom kan de bidra på andra sätt. Deras viktigaste insats är annars att på årsmötet granska förvaltningen och att välja en bra styrelse.

Om en kommun väljer att driva sin egen, interna frivilligcentralverksamhet, då ska denna organiseras som en central resurs med egen chef och rapportera direkt till kommunledningen.


Två helt olika slags frivilligförmedling

I ett frivilligcenter i USA (se artikel här intill) och i Volontärbyrån i Sverige hjälper man dem som vill bli frivilliga att hitta en lämplig organisation och därmed organisationer att hitta lämpliga frivilliga. Låt oss kalla detta förmedling av typ A.

I svenska frivilligcentraler förmedlar man också frivilliga, men här kopplar man själv samman dem med dem som önskar hjälp. Man organiserar alltså egna frivilliga. Låt oss kalla detta förmedling av typ B.

A och B är två helt olika saker. A liknar det arbete som en arbetsförmedlare gör, B liknar det en arbetsgivare gör.

En organisation som arbetar enligt modell B är juridiskt och moraliskt ansvarig för sina frivilliga och deras arbete. För att garantera kvaliteten och minimera riskerna måste organisationen därför bl.a. ha ett urvalssystem, utbildning, arbetsledning, uppföljning och försäkring.

En organisation som arbetar enligt modell A endast förmedlar frivilligkandidater. Den har inget juridiskt eller moraliskt ansvar för vad dessa personer sedan gör som frivilliga. Det ansvaret vilar ju på den mottagande organisationen.


Återvänd till Frivilligarbete eller volontärarbete

 

 

 

Återvänd till startsidan                          

    

 

Voluntarius - Ideella Strategier.  E-post: Klicka för mail till Voluntarius om annat än föreningsfrågor  

 

©2017 Voluntarius - Ideella Strategier. Alla rättigheter reserverade.