Voluntarius - Ideella Strategier

Föreningskunskap
Blogg

Frivilligt hjälparbete i olika kulturer

 

Det finns frivilliga, frivilligt hjälparbete och frivilligorganisering i alla länder och kulturer, men det finns ingen gemensam modell. Varje land är unikt på något sätt på detta område. Ofta spelar religiösa traditioner en viktig roll för hur arbetet ser ut och hur det organiseras.

 

Organisering av frivilliga ser olika ut i olika länder och kulturer

Det finns frivilliga och frivilligarbete i alla länder, men det finns ingen för alla gemensam form för hur det ser ut. All framgångsrik frivilligorganisering är nämligen specifik för just det landet.

Modeller kan inte exporteras

Eftersom frivilligarbetet och det sätt som det är organiserat bygger på det egna landets kultur och traditioner, så kan man inte exportera modeller från ett land till ett annat. Inte från industriländerna i norr till utvecklingsländerna i söder och inte ens från USA och Canada i väst till Europa i öst.

Modeller kan importeras och anpassas

I princip måste alltså varje land uppfinna och vidareutveckla sin egen frivilligmodell eller variant. Det måste göras av lokala entreprenörer, men sådana finns det många av i ideella sektorn. I det arbetet kan de mycket väl lära av och importera för test utländska modeller eller delar av sådana för att se vad som fungerar. Men till slut måste ändå det importerade smältas samman med lokala traditioner till en lokal variant eller till något helt nytt. Den modell som fungerar är den som accepteras och fungerar samman med de ideella traditioner som redan finns i landet, oftast sedan generationer tillbaka.

Tar sig an problem och möjligheter

Den vanligaste formen av ideellt arbete i världen är att människor organiserar sig lokalt (oftast i föreningar) för att ta sig an lokala problem eller möjligheter. Det är när folk gör detta som det civila samhället frodas.

Det ideella arbetet i gemen gör det som ingen annan gör. Vad gäller samhälleliga behov så fyller det de hål som lämnas öppna av staten och marknaden. De ideella krafterna, med sin speciella logik och kraft, kan ta sig an sådant som staten eller företagen inte kan göra eller inte vill göra. Men vad detta är kan skilja stort mellan länder.

Traditionella organisationsmodeller

När lokalbefolkningen tar sig an sina problem eller utmaningar så organiserar de sig i enlighet med de organisationsmodeller de känner till sedan gammalt. Det finns traditionella ideella organisationsmodeller i alla länder oavsett utvecklingsgrad, religion och annat. Och med organisationsmodell följer engagemangsmodell, ledningsmodell och arbetsmodell.

Anledningen till olikheterna

Anledningen till att frivilligarbetets form är olika i olika länder beror bland annat på

  • att behoven för insatser är olika
  • att vad staten och marknaden gör är olika
  • att traditioner, kultur, historia, lagar, statliga stimulansmodeller med mera är olika
  • att traditionella ideella organisationsmodeller och -ideal är olika
  • att befolkningens sammansättning (befolkningspyramiden till exempel) och fördelning över landet är olika

Frivilligarbetet i ett land tar den form som behoven kräver och som tradition och situation gör möjlig.

Det finns idag en stark gemensam tradition av frivilligorganisering i de anglosaxiska länderna. Den är en följd av de stiftelseliknande organisationernas dominans och de skatteprivilegier dessa har. Intresset styrs alltså dit. Eftersom dessa organisationer inte har några medlemmar så organiserar de frivilliga istället.

Inom Europa är Holland bäst i klassen på ideell organisering och Norden kommer därefter och jämför vi sedan med England, Frankrike och Tyskland så finner vi att alla länderna har olika system och modeller. Trots det är den i huvudsak dominerande modellen I Europa föreningar och förbund som bygger på aktiva medlemmar.

Det är alltså inte bara så att det inte finns någon global modell eller ens en västerländsk, det finns inte någon gemensam Västeuropeisk. Skillnaderna inom EU är stora, och även inom Norden med alla dess likheter varierar det.

(Bygger på en föreläsning som Christer Leopold höll vid ett symposium om frivillighet i Genève i november 2001 - Internationella Frivilligåret.)

 


 

Välgörenhet och frivilligt stöd inom islam - inflytandet från Koranen

Välgörenhet och hjälp till andra har stöd i Koranen. Den förordar samhällelig solidaritet (16:90) och prisar dem som använder sina pengar för att hjälpa andra (57:18).

Nödvändigheten och värdet av givande uttrycks i Koranen med olika termer av vilka de viktigaste är sadaqa och zakat.

Sadaqa

Sadaqa tolkas numera mera inskränkt som frivilligt snarare än påtvingat givande. I den ursprungliga meningen ingick ett moraliskt inslag.

Sadaqa behöver inte vara en gåva av materiellt värde utan kan vara en frivilliginsats (9:79).

Gåvan ska helst ges diskret (2:271; 2:264).

Koranen föreskriver inte bara till vad sadaqa kan användas, utan också typen av mottagare (9:60). Till de värdiga mottagarna hör fattiga och de med behov som inte kan hjälpa sig själva.

Zakat

Den vanliga tolkningen numera är att zakat är ett obligatoriskt givande. Att ge på detta sätt är att religiöst rena sig själv och sin egendom. Var och en ska ge i enlighet med sin förmåga, vara generös, men samtidigt beakta sin familjs behov.

Organisation för insamling och givande

Redan under profeten Mohammeds livstid utvecklades former för insamling och givande. Församlingen skötte detta med hjälp av speciellt utsedda insamlare som förmedlade gåvorna till de behövande. Ur detta växte speciella institutioner och regler. Zakat blev därmed obligatoriskt och gavs begränsad användning, medan sadaqa var att gör mer än plikten krävde och inte lika begränsat i sina ändamål.

Profetens gärningar

I den beskrivning av profeten Mohammeds liv (hadith)som sammanställts efter hans död finns goda exempel på hur man ska leva och bete sig. Där betecknas som sadaqa olika slags goda gärningar, till exempel att avlägsna ett hinder från en väg.

Donationsfonder (awqaf)

Ganska snart efter Mohammed började troende ge religiöst betingade donationer av till exempel jord eller byggnader som förvaltades av vad vi idag kallar stiftelser. Sådana donationer kallas awqaf i pluralis och waqf i singularis. Sådana donationer kunde vara moskéer, skolor, sjukhus, fontäner och liknande.

Den här formen av givande blev betydelsefull i alla muslimska länder. I modern tid har nationalstater tagit kontroll över stiftelserna. Det har gjort att många givare idag undviker formen.

Situationen idag

I vissa muslimska länder har staten inkorporerat zakat i skattesystemet. Vissa länder betraktar också en del av sin utlandshjälp som zakat.

Men den intressantaste utvecklingen finns inom civilsamhället. Många muslimer runt om i världen har startat föreningar och stiftelser för att hjälpa de mest utsatta grupperna i samhället: fattiga, arbetslösa, kvinnor och barn, flyktingar och dem som drabbats av krig.

Källa: Detta är ett referat av Azim Nanji: "Charitable giving in Islam" (i Alliance magazine 1 March 2000, se @lliance). Författaren är professor och direktör för the Institute of Ismaili Studies i London.


Frivilligas hjälparbete har djupa rötter, inte minst i religionerna

Ideellt hjälparbete har i de flesta kulturer ett flertal rötter, men bland de vanligaste och mest dominanta historiskt sett är religionen. Om religionen var ursprunget eller snarare återspeglar tidigare föreställningar kan man idag bara sia om eftersom det inte finns några källor att studera från så långt tillbaka i tiden.

I samband med Internationella Frivilligåret 2001 gjorde FN-organisationen UN Volunteers en kartläggning av vilka ord som används i olika språk för att uttrycka det vi på svenska kallar frivilligarbete och på engelska "volunteering". Det visade sig att det överallt på klotet fanns traditionella ord som hade en sådan eller liknande innebörd.

Vid samma tid skrev Lori L. Renner en artikel ("Religious Roots of Service") med citat från ett antal religioner som visade att de förespråkade att de troende ska hjälpa dem som är i nöd. Se artikeln nedan för en kort resumé.

Det intressanta är att religiösa samfund traditionellt sett mestadels organiserats som ideella föreningar, medan den hjälpverksamhet de förespråkat oftast organiserats som stiftelser. I de förra är de ideellt aktiva medlemmar, i de senare på frivilliga. De senare bygger också ofta på de troendes ekonomiska gåvor eller donationer


Att hjälpa och stödja medmänniskor förespråkas av de flesta religioner

Gyllene regeln

Den gyllene regeln är en av grunderna i de flesta religioner för hur man ska behandla sina medmänniskor. National Encyklopedin beskriver den så här:

"Gyllene regeln", vishetsregel belagd i olika former, bl.a. "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matt. 7:12).

Här är Wikipedias förklaring av gyllene regeln:

"Den gyllene regeln" är en grundläggande etisk princip som återfinns inom de flesta religioner och andra filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f. kr. Principen kan uttryckas både positivt ("gör mot andra som du själv vill bli behandlad") och negativt ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad").

Hjälpa andra

Men de flesta religioner går längre än så; de betraktar att hjälpa andra som en skyldighet. Att göra goda gärningar ses som en viktig del av att utöva religionen. Det ses också som moraliskt gott.

Forntida religioner och antiken

Detta finns redan i forntidens religioner, till exempel i Mesopotamien och Egypten. Att dela med sig av sitt överflöd såg som samhällelig rättvisa. Det gav personliga meriter och uppskattades av gudarna. Typiska goda gärningar i det gamla Egypten var att ge mat till de hungriga, ge vatten till de törstiga och ge kläder till de nakna.

I det antika Grekland var välgörenhet detsamma som kärlek. Det forngrekiska ordet filantropi betyder "människorkärlek".  Filantropi, att skänka till de behövande, var något som goda, demokratiska och humanitära medborgare ägnade sig åt. Detta avspeglas i grekisk poesi, drama och filosofi och ses som något som gudarna önskar.

Romarriket fortsatte den grekiska traditionen.

Nu levande religioner

Inom hinduismen, den äldsta nu levande religionen, och buddismen finns ett antal olika trosinriktningar. Att känna medlidande med andra och att ge stöd till dem, till exempel mat, ses inom alla som en väg nå religionens mål.

Också inom judendomen, kristendomen och islam des det som en viktig religiös handling att hjälpa andra.

Källa: "Religious Roots of Service" av Lori L. Renner i e-Volunteerism - The Electronic Journal of the Volunteer Community, 2002.


Återvänd till Ideella Sektorn

 

 

 

Återvänd till startsidan                          

    

 

Voluntarius - Ideella Strategier.  E-post: Klicka för mail till Voluntarius om annat än föreningsfrågor  

 

©2017 Voluntarius - Ideella Strategier. Alla rättigheter reserverade.