Bibliotek, museer och ideella föreningar är ideella till sin natur och kan varken drivas som företag eller myndigheter. De kräver sina egna metoder för ledarskap, marknadsföring och informa­tion. Det påverkar både dig som är ledare och dig som är an­ställd.  

I Sverige delar vi ofta in orga­nisationer i offentliga eller privata. Då utgår vi från hur de ägs. Det är ett politiskt synsätt. Mer praktiskt är att dela in dem efter hur de fungerar, alltså efter deras funktionslogik. Då får vi tre slag: företag, myndigheter och icke-vinstdrivande, d.v.s. ideella or­ganisationer.

Funktionslogiken styr

Med funktionslogik menar jag själva grundfunktionen: Det sätt som någonting är och måste vara, som någonting funge­rar och måste fungera. Den kan enkelt il­lustreras med hjälp av vanliga fritidsbå­tar. Rodd-, segel- och motorbåtar är tre kategorier som var och en följer sin egen logik. Det är ett faktum som en skeppare aldrig kan frigöra sig från. Man ror inte en segelbåt, seglar inte en motorbåt och en roddbåt går inte för egen maskin. Det­ta är självklart för alla. Mindre känt är att det är sak samma med de tre slagen av organisationer. De fungerar var och en på sitt sätt, efter sin egen logik, och måste ledas därefter.

Vinst, lag eller allmännytta

Företag är vinstdrivande. Deras yttersta mål, skälet till att de finns till, är att ge vinst till sina ägare. De bygger alltså på en vinstlogik och måste drivas på ungefär samma sätt oavsett om de ägs av staten, privatpersoner eller pensionsfonder. Dit hör t.ex. aktiebolag, enskilda firmor och ekonomiska föreningar.

Myndigheter är utlöpare av statsmak­ten. Deras logik är laguppfyllelse. De styrs därför bäst som byråkratier. Typiska exempel är polis, domstol och fängelse.

Ideella organisationer är varken fågel eller fisk, utan mitt emellan. Dit räknas alla organisationer oavsett ägande och juridisk form som levererar tjänster, varor eller finansiering av andra skäl än att ge ägare vinst eller för att upp­fylla lag. De har ett allmännyttigt eller ideellt ändamål och eventuella (och alls inte oönskade) årliga överskott plöjs där­för ner i verksamheten.

En del ideella organisationer tar betalt för sina tjänster, andra erbjuder sina gra­tis eller subventionerat och finansieras då helt eller delvis av det allmänna eller av tredje part.

Till de icke-vinstdrivande, alltså ideella organisationerna hör bl.a. landstingsägda sjukhus, skolor, universi­tet, allmännyttiga bostadsföretag, biblio­tek, kommunala bolag, kyrkor, statliga verk, ideellt ägda begravningsbyråer, stadsteatrar, museer, fonder och stiftelser samt partier, folkrörelser, fackföreningar och alla andra ideella föreningar. Som sy­nes är det en stor sektor, kanske den störs­ta ekonomiska sektorn i Sverige idag.

Det är ett vitt spann av organisationer med mycket stora olikheter. Det de har gemensamt är att de alla bygger på en ideell logik.

Olika logik, olika sätt att leda

För ledaren, marknadsföraren eller infor­matören har det stor praktisk betydelse för det arbete som ska utföras vilken funktionslogik organisationen bygger på. Metoder, strategier och mål måste stå i samklang med den, annars nås ingen framgång. Den som leder en myndighet ska uppfylla lag, inte tjäna kunder. Den ideella organisationen når inte sina mål med kommersiella metoder. Och en företagare kan inte leka ideell och skänka bort sin produktion.

Är företag effektivast?

På senare år har det blivit allt vanligare att myndigheter och ideella organisationer efterapar företag eller t.o.m. omvandlar sig till sådana. I eller kring de flesta organisationer finns det förståsigpåare, inte minst konsulter, som drar och trycker på åt det hållet. De häv­dar att företag har en högre effektivitet, de hävdar att de leds skickligare och med modernare metoder och de hävdar att alla andra organisationer också kan lyckas bättre genom att ta efter. Har de rätt? Nej, inget tyder på det.

Helt klart är att företag med sin enkla vinstlogik är lättare att leda och därför allmänt sett borde vara effektivare. Det är också klart att företag tack vare en massiv forskning har tillgång till en rad effektiva metoder. Men ingen kan säga vilka av dessa som ger framgång hos de ideella organisationerna, som bygger på en an­nan, mera komplex logik, som vill nå en annan typ av mål och som därför måste mäta sin effektivitet på ett helt annat sätt.

Ideella organisationer svårast leda

Av de tre organisationstyperna är de ideella svårast att leda. De har t.ex. ofta svårt att finna en god balans mellan "kundernas" och "finansiärernas" ibland motstridiga intressen. De har ofta kom­plicerade beslutssystem med flera veto­instanser. Och inte har de som företagen något entydigt och lätt mätbart fram­gångsmått. Den som eftersträvar vinst får ju genom bokföringen varje månad en tydlig signal om framgång eller ej (ett sys­tem som helt sammanfaller med företa­gets funktionslogik och som stöds av bokföringslag, dataprogram, kamrerer, revisorer, skattemyndigheter m.m.), men hur mäter man på samma enkla, entydi­ga, vägledande och allmänt accepterade sätt framgång för t.ex. Stadsbiblioteket, Stadsmuseet eller Stadsmissionen?

Stort i USA, okänt i Sverige

I Sverige är begreppet ideell organisation praktiskt taget okänt annat än i föreningssammanhang. De flesta som arbetar i eller leder en sådan vet inte om det. I våra vanligaste läro­böcker i företagsekonomi (sic) nämns be­greppet endast i förbigående. I debatten för några år sedan om huruvida Posten borde förbli ett verk eller omvandlas till ett företag sades inget om ett tredje och mycket bättre alternativ, nämligen att Posten med sitt allmännyttiga mål skulle definieras och medvetet drivas som en ideell organisation.

Även själva innebörden av att vara ideell är oklart för de flesta, även för juridisk expertis. Så t.ex. förbjöd marknadsdomstolen i en absurd dom 1994 en ideell eldbegängelseförening i Stockholm att i sina annonser påpeka att dess begravningsbyråverksamheten drevs "på ideell grund". Uttrycket ansågs vilse­ledande.

I USA finns en helt annan medveten­het. Där har man sedan länge accepterat att "nonprofits", d.v.s. icke-vinstdri­vande eller ideella organisationer, inte bara är en skatteteknisk kon­struktion (vilket de är där), utan att de därutöver är en särskild, mera komplice­rad kategori som följer sin egen logik och kräver sina egna metoder. Om dem och för dem finns en omfattande litteratur, ett antal tidskrifter och forskningsinsti­tut, mängder av konsulter o.s.v. och där kan man på universitet ta examen i "non­profit management" respektive "marke­ting".

Management

Den som är satt att leda en ideell organisation kan inte utan vidare använda eller efterapa de management­metoder som utvecklats för företag. De måste anpassas.

Det är emellertid stora skillnader mellan t.ex. ett sjukhus, en ideell förening och ett biblio­tek. De kan omöjligt ledas på samma sätt. Varje sådan delgrupp inom de ideella organisationerna måste därför ut­veckla sina egna managementmetoder. Någon gemensam teori som fungerar för alla kommer sannolikt aldrig att finnas.

Den som vill öka sin insikt i hur man leder en ideell organisation bör läsa Peter Druckers Managing the Non-profit Organization.

Marknadsföring

Traditionell marknadsföring handlar om att sälja t.ex. bilar eller tandkräm på en massmarknad. Den typen av tänkande och metoder har de ideella sällan nytta av.

Mera matnyttiga för dem är teorierna om tjänste- (Christian Grönroos eller Richard Normann) och relationsmark­nadsföring (Evert Gummesson). Genom att systematiskt följa dessa teorier kan ett bibliotek, ett museum eller en ideell för­ening avsevärt förbättra sitt arbete.

I USA har publicerats en hel rad marknadsföringsböcker för ideella organisationer. En av de mest kän­da är Philip Kotlers Strategic Marketing for Nonprofit Organizations, men det finns också särskilda böcker för museer, församlingar m.m.

Information

De ideella organisationerna är betydligt mer beroende av planerad intern- och extern information än andra organisationer. På samma sätt som företag behöver mark­nadsföring för att överleva, behöver de ideella information. Det är ett av deras särdrag. Och mest informa­tionskrävande av dem alla är de stora medlemsorganisationerna, folkrörelserna.

Det saknas medvetenhet såväl inom som utom organisationerna om detta sto­ra behov. I sin utbildning får informatö­rer inte lära sig något om det speciella med ideell information.

Anställd i en annan logik

Att vara anställd i en ideell organisation, i en annan funktions logik, är inte som att vara anställd i ett företag eller i en myndighet. Ofta är arbetssitu­ationen mer komplicerad. Ofta är målen högre (om än otydliga) och resurserna mindre. Ofta är kompetenskraven större och lönerna lägre. Ofta är det ett helt an­nat beteende eller resultat som bör pre­mieras. Ofta är det andra anställnings­villkor och arbetstider som krävs.

Trots det används nästan alltid före­tag och myndighet som mått och norm för hur det ska vara i de ideella organisationerna. Så ser lag och avtal ut. Detta är till stor nackdel för såväl de anställda som organisationerna. Det ger lägre löner och lägre effektivitet.

De ideella organisationerna bör över hela linjen ha egna avtal och egen lönebildning. De borde rimligen samlas till ett eller flera särskil­da avtalsområden. Och hänsyn bör tas till dem i lag.

Dumt efterapa företag

Det är dumt för de ideella organisationerna att efterapa företag. Det är att låsa in sig i en främmande logik. Det är bättre för dem att forma sina egna teorier utifrån diskus­sioner och praktiska erfarenheter. Förhoppningsvis kommer också forskning igång så småningom. Till dess vore det klokt att starta en dialog inom sektorn. En dialog där bibliotek, museer, fonder, stiftelser, ideella föreningar och alla andra ideella organisationer deltar.

© Christer Leopold, 4 januari 2006 (En tidigare version publicerad i DIK Forum 1/1998)