Stiftelser med frivilligarbete

Stiftelsen är en urgammal och effektiv organisationsform inte bara för att förvalta ett kapital och dela ut medel, utan också för att driva verksamhet. Sådan verksamhet kan vara ideell och utföras av anställda, av frivilliga eller i någon form av blandning mellan de två.

Normalformen i USA och England

I Sverige är vi vana vid att ideellt arbete utförs i föreningsform. Hos oss är folkrörelsen den allt överskuggande normala modellen. Men i USA och England är det istället stiftelsen som är den normala och ideala organisationsformen, inte minst för det frivilliga sociala arbetet. När man där talar om non-profit organizations, charities och NGOs så är det alltså i första hand stiftelser man tänker på.

Problemet med sådana dominerande former är deras styrande effekter. De leder t.ex. till att fel organisationsform väljs för en viss verksamhet. I England kanske man väljer stiftelseformen även för verksamhet som passar bäst som folkrörelse (t.ex. opinionsbildning och mobilisering) och i Sverige tvärt om. Ett exempel på det senare är väl Stockholms Stadsmission. Den är juridiskt sett en förening, men med sin struktur och verksamhet borde den väl vara en stiftelse. Kanske är det brister i stiftelselagen som lett fram till detta val.

En juridisk konstruktion

Stiftelsen är en juridisk konstruktion. Den ser därför olika ut och kallas olika saker i olika länder. I Sverige kom den första stiftelselagen först 1994. I England går charity-lagen tillbaka till Elisabeth I.

Den svenska stiftelselagen är inte särskilt väl anpassad till att driva frivilligt socialt arbete. Det är den däremot i USA och England.

Utmärkande för stiftelsen

Det som är utmärkande för stiftelsen är att den inte har några medlemmar. Den har istället ett klart avgränsat syfte - en verksamhetsidé - och den har en styrelse vars huvuduppgift är att se till att detta syfte uppnås. Styrelsen kan inte ändra syftet.

I föreningar finns såväl stämma som styrelse med olika roller. I stiftelsen fyller styrelsen bägge rollerna. Styrelsen förnyas antingen genom utomståendes beslut eller, vanligare, genom kooptering, d.v.s. styrelsen förnyar sig själv.

I Sverige, till skillnad mot USA och England, måste stiftelsen också ha ett eget kapital för 5-6 års verksamhet. Det är ett onödigt hinder eftersom organisationen fortlöpande kan mobilisera ekonomiska resurser för sin verksamhet.

Hur stiftelsen driver verksamhet

En stiftelse som driver ideell verksamhet har vanligen en chef som tillsätts av styrelsen och rapporterar till den. Chefen utvecklar och leder verksamheten och rekryterar anställda och frivilliga att utföra den.

Ju fler anställda och/eller frivilliga stiftelsen har desto större verksamhet givetvis. Att ha många anställda beror på huvudsakligen på ekonomiska resurser. Annat är det med frivilliga. Många eller ej är där en fråga om organisationens kompetens.

Genom att ha särskilda experter på att rekrytera, organisera, leda och belöna frivilliga kan ett stort antal frivilliga sysselsättas i välorganiserade verksamheter. Dessa nyckelpersoner kallas frivilligorganistörer.

Passar i Storstad

Att driva frivilligt socialt arbete i stiftelseform passar särskilt bra i Storstad. Många storstadsbor blir gärna frivilliga i verksamheter de inte är medlemmar i. Annat kan de vara i små och mellanstora städer och på landsbygden.

Kommer att bli fler

Det finns ett starkt inflytande från England, Kanada och USA på det frivilliga sociala arbetet i Sverige. Hittills har de inlånade modellerna, som i hemlandet är stiftelser eller utförs i stiftelser, när de introducerats i Sverige automatiskt och utan särskild tanke förvandlats till föreningar. Ett typexempel på det är Frivilligcentralerna. Ett annat är försök med organiserade frivilliga enligt de professionella modeller som finns utomlands. Att organisera frivilliga på det sättet i föreningar fungerar inte särskilt bra. Det gör att förmedling av frivilliga via Internet, som utomlands blivit en stor verksamhet, inte heller fungerar särskilt bra här. Det finns helt enkelt inte organisationer lämpade för att ta emot dem ännu.

Nästa steg blir därför troligen att stiftelser för frivilligt arbete kommer att bli vanligare i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det kommer att lyfta både det sociala arbetet och frivilligarbetet till nya höjder. Troligen kommer det också att leda till att stiftelselagen (1994:1220) modifieras.

Återvänd till Kunskapsbanken

Styrelsearvoden i stiftelser

När det gäller arvoden till styrelsen skiljer sig stiftelser från ideella föreningar. I stiftelser har ledamot nämligen laglig rätt till ”skäligt arvode” om ”inte annat har föreskrivits i stiftelseförordnandet”. Arvodet beslutas av styrelsen. (Stiftelselagen 2 kap. 15:e paragraf.)

En donator har alltså möjlighet att vid upprättandet av stiftelsen förbjuda eller begränsa styrelsearvoden. Men även i sådana fall ska stiftelsen ersätta de kostnader som en ledamot har för att fullgöra uppdraget.

Vad som är ett skäligt arvode är en bedömningsfråga. Hur kvalificerat och tidsödande är uppdraget? Det anses att ett arvode inte är skäligt om det är baserat på stiftelsens ekonomiska utfall eller om det har karaktär av provision. 

Stiftelser övervakas av en tillsynsmyndighet. Den kan ingripa vid oskäliga arvoden. Utbetalning kan förbjudas och redan gjord utbetalning kan krävas tillbaka. Myndigheten kan också besluta om skadestånd.

Att tänka på skattemässigt:

• Arvode är en skattepliktig inkomst. (En middag kan vara ett arvode.) 
• Kontrolluppgift ska lämnas om arvodet är större än 100 kronor. 
• Skatteavdrag ska ske på belopp över l 000 kronor.
• Sociala avgifter ska betalas på belopp över l 000 kronor.

Källor: Stiftelselagen, Björn Lundén: Stiftelser, samt Stiftelser nr 3 2009

​

Styrelsearvoden i föreningar

​

Det finns ingen laglig rätt till styrelsearvoden i ideella föreningar. Läs mer på Styrelsearvode i ideella föreningar.

​

Information om stiftelser

​

Information om stiftelser finns bland annat i boken: Björn Lundén: Stiftelser - Juridik och beskattning.

​

För dagaktuell information om stiftelser, se till exempel www.seb.se/stiftelser eller motsvarande information på någon annan bank.

​

Andeas And - stiftelsegrundare för 700 år sedan

​

Stiftelser går lång tillbaka i tiden. Hur länge de funnits i Sverige är svårt att säga. De bör åtminstone ha lika gamla rötter som den organiserade kyrkan.

​

Ett intressant exempel på en person som grundande både stiftelser och förening är Andreas And, domprost i Uppsala vid slutet av 1200-talet. Läs mer om Andreas And.

​