Voluntarius - Ideella Strategier

Föreningskunskap
Blogg

Svensk föreningshistoria

 

Hur länge det har funnits föreningar i Sverige är det ingen som vet. Troligtvis går de långt tillbaka i tiden. Vad vi vet är att de fanns redan under vikingatiden. Det vet vi eftersom gillen omnämns på runstenar. Under medeltiden bildades också ett antal föreningar som är kända för oss idag därför att de på olika sätt hamnade i ännu bevarande handskrifter. Några av dessa föreningar från tidig medeltid existerar fortfarande idag - S:t Knutsgillena i Malmö, Lund och Ystad.
 

Det fanns föreningar i Sverige redan på vikingatiden 

 

Föreningar är inget nytt. De fanns i vårt land redan innan Sverige självt blev till. Det är lätt att bevisa. Det finns hugget i sten.

 

(Läs också mitt blogginlägg 31 maj 2017 Föreningar på vikingatiden)

Många föreställer sig att föreningar är ett ganska nytt påfund, men de går långt tillbaka i tiden och finns i alla länder.

När grundades då de första föreningarna i Sverige? Ingen vet. Att det skedde innan Sverige under tidig medeltid blev ett enat land kan lätt bevisas. Det finns nämligen hugget i sten. Det finns tre runstenar bevarade som omnämner föreningar. Den äldsta finns i Östergötland, i Bjälbo nära Skänninge. De andra två i Sigtuna. 

 

Runstenen i Bjälbo

Den höga, långsmala runstenen vid Bjälbo kyrka i Östergötland (ÖG64) är den äldsta kända vittnesbörden om föreningar i Sverige. Enligt Erik Brate (1857-1924), runforskare och professor vid Uppsala universitet, är den från 800-talet (Sveriges runinskrifter, 1922, se www.runor.se). Andra menar att den är från 1000-talet.

P7080305.JPG

Så här lyder texten enligt Brate:

Kämpar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son. Love ristade runorna.

Här framgår alltså att Grep var medlem av ett gille och att andra medlemmar lät hugga och resa stenen efter honom. Erik Brate säger att stenen "lämnar den äldsta underrättelsen om gillesväsen. Gillena voro vanligen sammanslutningar av köpmän till ömsesidigt skydd, här är det troligen fråga om krigare, då det ord, som översatts med 'kämpar' brukar användas om sådana, och dessa kunna ju för gemensamt företag hava upptagit gillesorganisationen".

 

Här rör det sig om inhemska män som slutit sig samman för att på jämlik grund främja gemensamma intressen. Det var en svensk, inte utländsk förening.

Senare kom gillen främst att förknippas med personer bosatta i städer. Det är därför viktigt att notera att denna sten inte har anknytning till någon stad.

 

Av Bjälbostenen kan man dra slutsatsen att gillen och därmed själva idén med föreningar och hur man verkar i sådana var kända, accepterade och nyttjade i Sverige redan under vikingatiden. Hur länge de funnits i Sverige innan dess går emellertid inte att säga.

Runstenar i Sigtuna

I Sigtuna finns många runstenar. Två av dem nämner också gillen. Den ena står vid Mariakyrkan och den andra vid Prästgatan. Se Runstenar i Sigtuna kommun på kommunens hemsida.

 

 

Runstenen vid Mariakyrkan i Sigtuna

Strax söder om Mariakyrkan i Sigtuna står en välbevarad runsten (U379), som tidigare varit inmurad i grunden till ett dominikanerkloster från 1200-talet. Den återfanns 1881 i samband med en gravgrävning. Texten lyder:

 

u379s

Frisernas gillebröder läto resa denna sten efter Torkel, sin gillebroder. Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade.

Här har vi alltså Sveriges tidigast kända namngivna förening, "Frisernas gille".

 

 

Runstenen vid Prästgatan i Sigtuna

Den andra runstenen (U391) finns på en privat tomt vid Prästgatan i Sigtuna och lyder:

Frisernas gillesbröder…dessa /runor/ efter Alblod, Slodes bolagsman. Den helge Krist hjälpte hans ande. Torbjörn ristade.

Det rör sig om samma förening som ovan. Det är också samma runristare.

Enligt Sigtuna kommuns hemsida finns det också ett runstensfragment (U385) som misstänks ha anknyting till gillesbröderna i Sigtuna. Det finns inmurat högt uppe på västgaveln till ruinen efter S:t Olofskyrkan.

Var gillet svenskt eller frisiskt?

Namnet Frisernas gille har tolkats på två sätt. En del menar att det är frisiska köpmän i Sigtuna, som slagit sig samman till en förening. Andra menar att det är inhemska köpmän som i denna form samarbetar kring handeln med Frisland.

Enligt Sigtuna kommuns hemsida är Albod är ett frisiskt namn medan Torkel och Slode är svenska. Med tanke på detta verkar det alltså finns en tredje möjlighet, nämligen att både inhemska och utländska köpmän gått samman i en förening för att främja sina intressen i handeln mellan Sigtuna och Frisland.

Handeln med Frisland

Frisland var vid denna tid ett viktigt nordeuropeiskt handelscenter. Det var beläget i nuvarande Holland.

För Hallencreutz (s. 42) är runstenarna U379 och U391 viktiga bevis för att Sigtuna tog över den viktiga handeln med Frisland som Birka haft före dess.

Källor:

Sveriges runinskrifter, 1922, sewww.runor.se

Runstenar i Sigtuna kommun

Runstenar i Sigtuna kommun

Carl Fredrik Hallencreutz (1993), När Sverige blev Europeiskt. Stockholm: Natur och kultur.

© Christer Leopold, 1 februari 2006, uppdaterad 3 december 2009.


 

Föreningar i Sverige före vikingatid

Det finns spår av föreningar i Sverige från 500-talet, ja kanske till och med från 2000 f.Kr. Föreningar spelade en viktig roll under Folkvandraingstiden.

I artikeln här intill berättar vi om runstenar som direkt nämner föreningar. De är direkta bevis för att föreningar förekom i Sverige vid den tiden. Men naturligtvis fanns föreningar i Sverige före det. För detta finns emellertid inga direkta, enbart indirekta bevis. Det handlar om slutsater som arkeologerna kan göra utifrån sina fynd.

En del sådana indirekta spår beskrivs i Maja Hagermans nya bok som redovisar resultaten av de stora E4-utgrävningarna norrut från Uppsala för några år sedan.

De äldsta fynden hon nämner som tyder på föreningar är från 2000 f.Kr. i Kyrsta. Arkeologen Magnus Artursson tolkar fynden som att det där vid den tiden funnits en gemenskap som var större än familjen. Hagerman talar om detta samarbete som ett "bolag" (sid 43). Naturligtvis fanns inga bolag då, kanske inte heller formella föreningar, men utan tvivel fanns då och förmodeligen långt före det ett samarbete ett formaliserat samarbete bland grannar - en slags urföreningar helt enkelt.

På andra ställen i sin bok talar Hagerman om "hemliga sällskap" (sid 229) och i samband med en runsten från Istaby (numera på Historiska museet) berättar hon om "invigningsriter till krigiska brödraskap" (sid 372).

Den runstenen är från 500-600-talen, alltså flera hundra år innan vikingatiden. Den är från Vendeltid (550-793) som är en del av Folkvandringstiden i Europa (400-800).

Hon berättar också att män från Uppland tjänstgjorde i de romerska legionerna och där kan ha lärt sig att verka inom hemlighetsfulla sällskap (sid 373).

Med hjälp av Antony Blacks bok Guild & State kan vi komplettera bilden. Han skriver att under den period då germanerna befolkade norra och västra Europa (400-800) så spelade gillena en speciellt viktig roll som en social organisation som inte var rotad i blodsband, men som hade en helig karraktär och skapade trygghet för medlemmarna i form av en "konstgjord familj". Gillena var grupper för ömsesidigt stöd. Medlemmarna svor en ed till varandra att hjälpa varandra i alla möjliga avseenden socialt som militärt.

Det germanska ordet gille, berättar Black, betydde ursprungligen "brödraskap av unga krigare som utövade en hjältekult", men blev sedan en benämning på vilken grupp som helst som hölls samman av riter, vänskap och ömsesidigt stöd bland medlemmar som betalt en inträdesavgift.

Källor:

Maja Hagerman (2011), En försvunnen värld. Stockholm: Norstedts.

Antony Black (2003), Guild & State. New Brunswick & London: Transaction Publishers.


Vilken är Sveriges äldsta, ännu aktiva förening?

 

Föreningar kan bli mycket gamla. Att hitta de som funnits i mer än hundra år är inte svårt. Egentligen finns det ingen gräns för hur gamla de kan bli. Så länge som föreningens idé och verksamhet  känns angelägen för medlemmarna så kan den fortsätta. Om den till slut ändå upphör beror det förmodligen på ledningens misstag eller på att den inte länge är relevant p.g.a. förändrade samhällsförhållanden.

 

Vilken är Sveriges äldsta ännu existerande förening? Det vet jag inte, men tar gärna emot förslag. En lämplig kandidat är Pro Patria (läs mer nedan) som redan har ca 550 dokumenterade år på nacken.

 

Andra betydligt äldre kandidater är S:t Knutsgillena i Malmö. Lund respektive Ystad som funnits i över 800 år (se nedan).

 

Känner du till någon förening som är äldre eller ungefär lika gammal?  Tipsa oss! 

 

 


Pro Patria - från 1400-talet

Kungl. Sällskapet Pro Patria anses härstamma från Svenska Gillet som på 1400-talet grundades av Karl VIII Knutsson och Engelbrekt. År 1766 ändrades namnet till Svenska Landtorden Pro Patria. 1799 fick föreningen sitt nuvarande namn.

 

Sedan slutet av 1700-talet och fram till 1951 drev föreningen ett barnbördshus i Stockholm. Numera ger föreningen ekonomiskt stöd till barn och ungdom samt äldre, sjuka och handikappade. Föreningen har också sedan 1803 utdelat officiella medaljer till förtjänta medborgare.

 

Källa: Kungl. Sällskapet PRO PATRIA, Stockholm 1993.

 


S:t Knutsgillena i Malmö, Lund och Ystad - från 1100-talet

I Malmö, Lund och Ystad finns ännu aktiva var sin ideell förening med rötter i den danska medeltiden. De är S:t Knutsgillen. Nya sådana finns numera också i andra städer. Denna rörelse har en egen hemsida (se länk nedan) med intressant information. Från dem har vi hämtat två belysande citat:

 

"I mitten av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader o.s.v. i det stora sjöriket Danmark. Som brukligt var tog man ett helgon till skydd, i detta fall S:t Knud."

 

"I och med reformationen i Danmark vid 1500-talets början kom Knutsgillena successivt att försvinna. Gillenas intima band till katolska kyrkan med bl.a. helgondyrkan som ett centralt inslag gjorde att de förbjöds av den nya lutherska ledningen. Fyra gillen Lund, Malmö, Ystad och Flensborg överlevde dock och har alltså existerat sedan mitten av 1100-talet, d.v.s. i över 800 år. Dessa fyra har under århundradena förändrat sin verksamhet till att i dag vara kulturbevarande gillen. Knutsgillet i Reval/Tallinn, som också överlevde reformationen var utan uppehåll verksamt fram till 1920."

 

Källa: Canutus.org

 


Studentnationer - snart 400 år gamla

På 1640-talet började studenterna i Uppsala bilda så kallade studentnationer. Under första decenniet bildades Uplands och Västmanland-Dala nationer 1642, Smålands 1645, Hälsinge respektive Östgöta 1646, Nerikes 1647 och Västgöta senast 1648. Det exakta året är ibland omstritt. Efter det har andra tillkommit, en del har försvunnit och en del har slagits samman eller splittrats. Men fortfarande, 400 år senare, finns ett antal kvar i full aktivitet. I år (2013) firar Kalmar nation 350 årsjubileum.

Att på främmande ort sluta sig samman med landsmän för att bland annat stödja och hjälpa varandra är en gammal tradition. Så gjorde köpmännen ganska allmänt på medeltiden. Den äldsta till namnet kända föreningen i Sverige (Frisernas gille) var förmodligen en sådan förening (se artikeln till vänster).

Studenterna vid universitetet i Paris följde den traditonen när de under andra halvan av 1100-talet gick samman i föreningar efter sin geografiska härkomst. Skandina-viska studenter i Paris var för få för att bilda en egen nation och kom att tillhöra den Anglikanska (senare namnändrad till Germanska) nationen. Liknande föreningar, så kallade Landsmannaskap (på tyska Landsmannschaften), fanns vid de tyska universitet där svenskar studerade.

Källorhttp://sv.wikipedia.org/wiki/Studentliv_vid_Uppsala_universitet#Nationernas_genealogi (2013-03-12) och http://sv.wikipedia.org/wiki/Studentnation (2013-03-12)


Likbaerarelaget-Enigheten.png

Likbärarlaget Enigheten - från 1729

Understödsföreningen Likbärarlaget Enigheten har varit oavbrutet verksam i Malmö i snart 300 år. Den bildades nämligen den 28 juni 1729 av stadens handskmakareskrå.  

Likbärare bar kistan vid en värdig begravning. Trots att Malmö vid den här tiden bara hade runt 3 000 invånare fanns där flera likbärarlag, en följd av att farsoter som hade reducerat befolkningen med 2/3.

Idag är Laget en sällskapsförening med två möten om året, men också en begravningskassa underställd Finansinspektionen. Genom sina årsavgifter skapar medlemmarna ett kapital som betalas ut till de efterlevande vid medlems död.

Från början måste man vara handskmakare för att få vara med, men det kravet togs bort i början på 1800-talet. Nu är Laget en invalsförening för män bosatta i Malmö. Dagens omkring 600 medlemmar välkomnar gärna fler som i kamratlig anda vill driva en kulturhistorisk verksamhet vidare till kommande generationer.

Källor: www.enigheten.org (2016-11-21) samt

https://sv.wikipedia.org/wiki/Likbärarelaget_Enigheten (2016-11-21)


Gillen och skrån - de äldsta kända föreningsformerna i Sverige.

 

Gillen och skrån var några av de dominerande föreningsformerna i medeltidens Europa. De var också de första typerna av föreningar som gett avtryck i skrivna källor i Sverige.

 

Läs mer om gillen och skrån i avsnittet Läs mer i avsnittet Föreningar i medeltidens Europa!

 


Andreas And – social entreprenör och en ideell pionjär

 

Det är inte särskilt vanligt att vi från äldre tider känner till namnet på och vet något om svenska grundare av föreningar eller stiftelser. En sådan person var emellertid uppsalabon Andreas And (ca 1250-1317).

 

Andreas And grundade och ledde flera stiftelser och minst en förening. Läs mer om honom och vad han uträttade!

 


Folkungar - en förening?

I Svensk medeltidshistoria spelar "Folkungarna" en viktig roll. Vad detta begrepp står för är omstritt bland historikerna. Enligt en del syftade det ursprungligen på anhängare till Folke Jarl (död 1210). Enligt andra var det en ätt, alltså släkt. Det är i den senare formen som de dyker upp i Jan Guillous romaner om Arn. Enligt uppslagsverket Medeltidens ABC var Folkungarna en politisk gruppering under 1200-talet.

Enligt historikerna betyder "unge" avkomma eller medlem av.

Intressant nog verkar inte historikerna ha tänkt på och undersökt möjligheten av att Folkungarna helt enkelt var en förening. För den som är van vid föreningar förefaller den lösningen minst lika naturlig som släktteorin.


Föreningarnas och folkrörelsernas lokaler

 

I alla tider har föreningar behövt lokaler att träffas i. Ofta träffades man hos varandra eller i andra lokaler man kunde låna, men det fanns också tidigt föreningar som skaffade egna lokaler. Från mitten av 1800-talet blev detta mycket vanligt.

 

De enda medeltida samlingslokaler som fortfarande finns kvar är kyrkorna. Men de var inte de enda föreningslokalerna på den tiden. Många gillen hade nämligen egna ”gillestugor”.

 

På 1600-talet byggde adeln en lokal för sina sammankomster, Riddarhuset. På samma sätt skaffade sig andra förmögna föreningar egna hus under 1700- och 1800-talen.

 

Med de många lokalavdelningarna i de nya folkrörelserna (frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen) från mitten av 1800-talet började det också växa fram föreningslokaler utanför de större städerna. I början samlades man hos varandra eller i skolhuset, men när medlemsantalet blev större gick man samman och byggde sig en särskilt lokal. Därmed gjorde man också sin organisation synlig i samhället.

 

Missionsförsamlingen i Östervåla i Uppland var 1862 en av de tidigaste i Sverige som byggde ett eget missionshus.

 

För att kunna bygga sitt föreningshus behövde föreningen en tomt. Den fick man ofta köpa eller i gåva av en av medlemmarna. Bygget var ett kollektivt åtagande där medlemmarna bidrog med byggnadsmaterial, transporter och arbetskraft. Med bidragslistor, gåvor och kollekter samlade man in de pengar man behövde. Inom Folkets hus- och Folkets parkrörelserna tecknade medlemmarna andelar.

 

”Åren 1890-1915 var den mest intensiva byggnadsperioden för samtliga folkrörelser”, skriver Kim Söderström.

 

När det fanns många föreningslokaler bildade de samarbetsorgan: 1932 Folkets hus riksorganisation, 1942 Ordenshusens riksorganisation och 1953 Våra gårdar.

 

Från 1950 och framåt har många folkrörelselokaler sålts eller lagts ner.

 

 

Källa: Kim Söderström (2010), ”Folkrörelsernas lokaler” i Originalet, hösten 2010. Uppsala: Folkrörelsearkivet för Uppsala län.


Hur många föreningar finns i Sverige idag?

Egentligen finns det ingen som har svaret på den frågan. Men det finns statistik över alla ideella föreningar som sökt organisationsnumemr (alla har inte det) i Statistiska Centralbyråns (SCB) företagsregister. Läs mer om föreningar i SCBs företagsregister på annan plats på denna hemsida.


Sveriges äldsta idrottsförening?

"Upsala Simsällskap är Sveriges äldsta idrottsförening och troligen världens äldsta simförening" enligt Wikipedia. Sällskapet bildades år 1796 och är fortfarande aktivt.


Återvänd till Ideella sektorns historia

 

 

 

Återvänd till startsidan                          

    

 

Voluntarius - Ideella Strategier.  E-post: Klicka för mail till Voluntarius om annat än föreningsfrågor  

 

©2017 Voluntarius - Ideella Strategier. Alla rättigheter reserverade.